Louise flög upp till Stockholm från Ängelholm i fredags så att vi kunde ladda med en trevlig middag hemma hos Henrik och Linda.
Då det blev väldigt fullt i bilen fick vi lämna två solstolar och fyra engångsgrillar, men nu är vi äntligen iväg.
Så här skrev vi i dagboken: En misslyckad broöppning och en glömd jacka senare är vi på väg på riktigt. Tur att vi åkte förbi Perfi i alla fall.
Det här menade vi: Då vi skulle köra och titta till Perfi innan vår riktiga avfärd körde vi gamla stäketleden mot Kungsängen, men
bron verkade ha fastnat i öppet läge så efter 5-10 minuter vände vi tillbaka och tog E18 istället. Väl framme hos Perfi i hagen hoppade vi
ut i regnet, men då upptäckte Henrik att han inte hade med sig in jacka, så medan Linda och Louise tittade till hästarna körde Henrik hem
igen och hämtade sin jacka och sen bar det äntligen av norrut!
Hade det inte regnat i hagen hade han nog inte upptäckt att den saknades förrän mååånga mil senare...
Efter 203.4 km kör vi in i Norrland!!! :) Louise sover sött.
Vi stannar och äter lunch (medhavd hemmabakad pizza) på Tönnebro rastplats, strax utanför Söderhamn. Det regnade lite smått ibland men blåste rejält. Modet sjönk drastiskt. Skulle det vara sånthär väder hela semestern?!? Vi hade ju beställt sol och lite lagom varmt.
Vi stannar vid
Hornöbergets fikaplats vid höga kustenbron. Linda inser vid detta
ögonblick att hon blivit vuxen på riktigt. Fikapaus med kaffe på
termos!!!
Till Henriks (och Lindas lite) stora förtjusning var det en MG-träff där. Massor med fina
glänsande bilar kunde beskådas med den vackra bron i bakgrunden.
Högakustenbron är en av Sveriges högsta byggnader med 180 meter över
havet. Den är totalt 1800 meter lång. Hela Höga kusten är otroligt
vackert och har fått sitt namn ifrån den ovanligt höga landhöjningen.
Hela 8 mm per år. 2000 antogs Höga kusten till
Unesco´s världsarvslista.
Vi andläde nu till Skuleberget där vi tog
linbanan upp till toppen. Det var väldigt vacker utsikt där. Vi klättrade
400 vääldigt långa meter ner till en grotta (sägnen säger att
Skulerövarna höll till här). Vi flåsade ordentligt och
fick skynda oss så att vi inte skulle missa sista linbanan ner (kl 19).
Linda och Henrik hann även med att attackturista till utsiktsplatsen
innan vi åkte ner. Det var väldigt tyst och stilla och vi njöt så mycket
vi kunde.
Skulebergets kustlinje är världens högsta med sina 286 meter över
havet.
Vi letar efter Skuleskogen. Har den sprungit bort?
Vi har vid detta laget avnjutit en delikat korv- och mosmåltid bredvid parkeringen utanför Skuleskogen. Vi hittade skogen tillslut men slottsskrevan, som vi ville besöka, var tyvärr 1.5-3timmars promenad bort så vi hann inte. Väldigt synd att vi missade detta men vi får väl åka tillbaka någon annan gång. Vi susar till Umeå så fort vi kan istället.
Äntligen är vi inne i rummet på vandrarhemmet i Umeå. Som tur var kunde vi langa all packning via fönstret som låg ut mot parkeringen. Kanske såg lite skumt ut men vad gör väl det! :) Dags för att gå ut och ta en öl eller två! ;)
Äntligen i säng! Enligt ungdommarna i Umeå ska man gå till O'learys eller Rex men då vi blivit vuxna gick vi till Bishop's Arms och drack lite god öl. Vi upptäckte att i Umeå bor det många "riktiga" raggare.