Dag 3 - Måndag 25 juli (443km)

Kl 12.03 - 18 grader och växlande molnighet

Löning! Fast inte för Louise.
Vi styr kosan mot världens längsta linbana som går mellan Örtträsk och Mensträsk.

Kl 13.00, 969.0 km

Det blev ett kort besök i Örtträsk för att titta på linbanan. Den gick nämligen bara några få gånger per dag och turen tog ca 3 timmar. Vi beslutade oss därför för att strunta i att åka utan bara gå och titta lite. Från början var den 96 km lång mellan Kristineberg och Boliden. Den byggdes 1942-43 och lades ner 1987. 1989 öppnades turistbanan som är 13 km lång.

Kl 13.42, 979.7 km

Den första renen i sikte!
Ca 6.5 mil väster om Skellefteå.

Kl 15.30, 1013.5 km - 20 grader och sol

Dags för lunch i Jävre. Där fanns en fyr som vi klättrade upp i. Full fart mot Älvsbyn!

Kl 17.30, 1214.5 km - 21 grader och sol

Vi anländer till Storforsen utanför Älvsbyn. Det var otroligt vackert där med massor av vatten. Vi tog en hel del kort och beundrade även den smakfulla scenen som fanns uppsatt mitt i den "gamla" delen av forsten.
Storforsen far fram i Piteälven som är en av Sveriges fyra oreglerade nationalälvar. Den är nordens största fors med 5km fallsträcka och 82 meters fallhöjd. De två sista km faller forsen 60 meter.

Kl 20.34, 1324.4 km - 16 grader och blå himmel

Vi checkar in på Luleå Arcus (som betyder båge) camping. Alla tältplatser var upptagna så vi fick ta en husvagnsplats istället. Det fanns bara en husvagnsplats med el kvar - det var ju ingen sån vi var ute efter, men snacka om fullt! Några dagar senare läste vi i en lokaltidning att det skett massa bilinbrott på den campingen. Vilken tur vi hade med tajmingen! :)

Kl 22.00

Potatisen är klar och vi öppnar surströmmingen (självklart mot havet så att fiskarna blir glada). Linda (som utan att veta vad hon gav sig in på erbjöd sig att öppna burken) säger "ursh och fy och blä!!!". Lindas händer luktade inte så gott trots tre tvättar med tvål. Vi hade heller inte fattat att det fanns burkar med fileer och de som är orensade. Givetvis hade vi lyckats köpa en med orensade fiskar, så vi fick sitta och peta i de stinkande stackars små kadaverna. Lindas kommentar om middagen var "Det var fan värren än forsränningen!"
Surströmmingen sägs ha uppkommit pga saltbrist. Metoden jäsning sägs även vara lika gammal som traditionen att torka och salta. Idag sker tillverkningen genom att lägga ner strömmingen i sältmättat vatten i öppna träkärl i några dagar. Sedan lägger man över det i tunnor med lock som ofta får ligga ute i solskenet där de jäser i 15-18 grader i upp till 8 veckor.